tag:blogger.com,1999:blog-14178512.post-66281216964280196132007-10-22T21:45:00.000+02:002007-10-22T22:53:28.077+02:00Det var ett tag sen jag postade här, lite lösenordsproblem med Blogger/Google igen…<br /><br />Nåväl, jag tänkte sätta igång med lite bashing på en gång, denna sensommars megamultiplex-fyllare (?) <span style="font-style: italic;"> Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer</span>. Den hade premiär i augusti och släpps innan nyår på DVD. Det handlar om fyra superdudes, nej rättare sagt <span style="font-weight: bold;">tre</span> superdudes och <span style="font-weight: bold;">en</span> Jessica Alba som förgäves försöker skyla sina behag och finnar. Detta plus en intetsägande kvicksilveraktig alien-snubbe och Doktor Victor von Du… nä Doom var det visst – nåja, sak samma: alla ska till att bli uppkäkade av ett stort rymdmonster. Så, nu behöver ni inte se den filmen.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Men</span>, jag vill hålla mig kvar ändå och diskutera några små detaljer…<br /><br />I Bryan Singers <span style="font-style: italic;">X-Men</span>-filmer och <span style="font-style: italic;">Superman Returns</span>, i Ang Lees <span style="font-style: italic;">The Hulk</span>, ja t.o.m. i de första två <span style="font-style: italic;">Spider-Man</span> kan man mellan moralkakorna ana lite hjärta och lite eftertanke. Ingen i sitt rätta sinnelag skulle kunna identifiera sig med rollfigurerna i <span style="font-style: italic;">Fantastic…</span>, som i sitt mesiga smågnabbande skulle behöva blomma ut i mer förlösande <span style="font-style: italic;">Scrubs</span>- eller <span style="font-style: italic;">Alla älskar Raymond</span>-vemod. Att inte Bride-Alba-zilla fick nog och lämnade denne erbarmlige gummigubbe för nån normal människa om hon nu sökte stabilitet i tillvaron. Jämför detta med t.ex. JD och Elliot i <span style="font-style: italic;">Scrubs</span>, två hjältar som oavsett hur mycket de försöker aldrig kan bli tillsammans – tv-poesi då den är som bäst.<br /><br />Nej, och inte ens en hint av queer eller camp förekommer heller – nä för en vuxen människa är denna film lika djup, engagerande och trovärdig som barnfilmen <span style="font-style: italic;">Elias och kungaskeppet</span> som jag såg på bio med min son för nån månad sedan (man hörde pappor eller annat vuxet sällskap som snackade om hur gott de hade sovit under den senarenämnda). I <span style="font-style: italic;">X-Men</span> har vi ju det mer tydliga HBT-temat, där Ian McKellen ger en mångbottnad röst åt den av konformitet länge förtryckta individen. I <span style="font-style: italic;">Fantastic…</span> hyllas konformiteten, konservatismen – när Michael Chiklis stensnubbe får chansen så lånar han Chris Evans-Facklans mer normala utseende och snor en huvtröja från nån klädbutik som om det vore någon slags gudabenådad rättighet att få vara normal. <span style="font-weight: bold;">Som en sista fimp i ölglaset</span> så gör Stan Lee, seriens skapare, en cameo som skulle få självaste Hitchcock att rotera i sin grav för första gången sen <span style="font-style: italic;">Psycho</span>-uppföljarna och den senare remaken.<br /><br />Nej efter detta ser jag fram emot att se om <span style="font-style: italic;">Meshes of the Afternoon</span> snart, avantgarde-konstnären Maya Derens debutfilm, bara för att rensa huvudet.<br /><br />Hoppas även att <span style="font-style:italic;">Why I Wore Lipstick to My Mastectomy</span> repriseras då jag missade första hälften. Det är en sån film som slår an en sträng hos de som mött liknande motgångar i livet, medan de som likt en Siddhartha Gautama som ännu inte lämnat sin lyxigt ombonade tillvaro dessvärre bara dömer den för dess filmiska klichéer…cajachttp://www.blogger.com/profile/17551374146525753624noreply@blogger.com