tag:blogger.com,1999:blog-14178512.post-57571966194057062482007-09-21T17:51:00.000+02:002007-09-21T20:21:55.310+02:00<span style="font-weight:bold;">All or nothing </span>(2002) gick på tv igår, jäkligt tungt drama. Sympatierna pendlar mellan de olika rollfigurerna, även om utvecklingen mellan figurerna Phil (den hunsade, grubblande taxichaffisen) och Penny (den deprimerade snabbköpskassörskan) ligger närmast i fokus. <br /><br />Det är som bäddat för denna genres stereotypa konflikter, mellan generationer och klasser, men istället finner sig figurerna i skilladernas natur. Olikheterna ryms snarare i sätten att hantera intressekonflikter på. Sidospåren med bifigurerna är dock minst lika intressanta, och skillnaderna mellan t.ex. den arbetslöse sonen och dottern som på olika vis försöker hantera den problematiska (närmast klaustrofobiska) tillvaron. <br /><br />Grannskapet spelar en roll i sig självt, som ett socialt nätverk som både agerar som stöd för den äldre generationen men också ger upphov till spänningar mellan de yngre, speciellt flickorna. Det skapar också olika sorters utanförskap, om man jämför t.ex. de äldre kvinnornas situation mot de yngre (och oerfarna) männens; den arbetslöse, "Scarface" och den tystlåtne fluktaren som alla tre fullkomligt sjuder av utanförskapets frustrationer.<br /><br />Det har gjorts mycket och intressant brittisk film och tv, det mest kvalitativa levereras dock fortfarande till Sverige genom public service-tv. Är nyfiken på om SVT behagar visa fler av Mike Leighs filmer, vore intressant att fördjupa sig i dennes övriga verk om inte annat.cajachttp://www.blogger.com/profile/17551374146525753624noreply@blogger.com