tag:blogger.com,1999:blog-14178512.post-1163963764701742292006-11-19T19:33:00.000+01:002006-11-19T20:16:04.770+01:00Hade tänkt skriva nåt snitsigt om Hitchcocks "The man who knew too much" från 1934 men efter ett något häftigt imundigande av te och kanelbullar somnade jag mitt i och minns bara brottstycket ur den andra hälften av den 90 minuter långa thrillern. Det jag kan säga om den var att den (på kanske ett oönskat, sett ur transfer/mastering-synpunkt) påminde väldigt mycket om Fritz Langs hårt kontrasterade filmer. Kontrasten och detaljrikedomen i Horse Creek Entertainment AB's utgåva är dock utan att hymla under all kritik - ser även ut som om mastern är från en något hårt åtgången svhs. Men, det finns ljuspunkter: de små scenerna som Hitchcock slängt in för att estetisera och synliggöra (t.ex. händerna som pekar på det kulhål som uppstått i en glasruta, filtereffekterna under hypnossessionen i det skumma sekttemplet, o.s.v...).<br /><br />Tidigare i veckan som varit skådades Borat på bio. Jag, som tidigare inte stiftat särskilt stor bekantskap med Sascha Baron Cohens tidigare film och tv-serier, drogs dock snabbt in i denna mångbottnade satir. Nästan i väjmelse vänder man bort blicken ibland, man hisnar över vad som sägs och vad som pågår - en slags bergochdalbane-upplevelse rent humormässigt. Liksom andra nybrittiska humorpionjärer (som t.ex. gänget bakom Goodness Gracious Me / Curry Namnam) skildrar Cohen skildringens makt på ett mycket smart sätt. Det har talats mycket om reaktioner från Kazachstan, frågan är dock om inte "US of A" och Occidenten/Väst är den största och mest uppenbara måltavlan. Alla <span style="font-style: italic;">vet</span> ju i publiken att Borat är en filtiv karaktär, att det "Kazachstan" Borat härstammar ifrån inte har en verklig motsvarighet, o.s.v. utan är delar av den åskådliggörning av och det häcklande av stereotyper som Cohen bakom sin mask frammanar.cajachttp://www.blogger.com/profile/17551374146525753624noreply@blogger.com