osamlade tankar

Inte hunnit se speciellt mycket film den senaste tiden. Kanske har man för mycket tid på sina händer för att orka sitta och se något på egen hand. Spenderar alltmer tid till att antingen läsa eller stirra ut genom ett fönster eller sitta som fastnaglad framför datorn (och sukta efter en ny burk då min gamla håller på att falla som ett korthus pga alla nya program och uppdateringar).
Såg dock Hästmannen för en tid sedan på bio (fin liten dokumentär - men var inte gubben väldigt konservativt reaktionär, och när blev isåfall det en bra grej att vara en bibelläsande enstöring? Iallafall, vacker på ett naivt vis), liksom Pans labyrint (att man ryggade tillbaka under de gore-blodiga scenerna gjorde de mer fantasifulla sagobitarna så mycket mer välkomna i berättelsen). The dirty dozen gick nyss på TCM (synd att far min inte äger dvd-recorder säger jag bara - även om mottagningen här inte alltid är den bästa), en slags lightversion av vad som komma skulle ca 20-25 år senare (typ M.A.S.H. ...?).
Nog av parenteser, nu ska jag fortsätta sukta eller stirra ut genom fönster eller läsa nånting.

Le Fils (2002)

Bröderna Dardennes något säregna formstil, med fokus på skådespelarinsatserna snarare än på utförlig och ymnig dialog och musik, gör filmen så fri från vad man nu kan förvänta sig av ett drama av västerländsk art. Kameran hänger över Olivier, snickarens, axel och man hör mestadels bara andetagen och känner spänningen mellan honom och Francis (den nye lärlingen).
Massvis av frågor poppar upp under filmen som till viss del senare besvaras:
Vad upprör Oliver så mycket när det gäller den nye lärlingen? Vad är relationen till kvinnan som dyker upp i hans lägenhet? Varför denna efterhängsenhet i kombination med barskhet gentemot Francis? Varför hämnas inte Olivier? Finns det en väg mot försoning?

Festivalrapport 2, Cinemix med Lloyd Kaufman

Fullpackat med folk, kom dit typ 10-15 minuter innan men alla stolar var redan tagna. Videokameror surrade, oräknerliga kamerablixtar fyrades av men när lugnet lagt sig så körde Kaufman sin grej - baserat till stor del på de böcker och essäer han skrivit känns det som. Intressant att höra om filmskapande a'la Troma, om Kaufmans synvinkel på filmmakeri och medieindustrin. Humoristiskt, inspirerande, snudd på exklusivt (det visades klipp ur arbetsversionen av den kommande filmen "Poultrygeist").

"[Sometimes] you have to go into the basement to fight the big rats", var bara ett av visdomsorden som Kaufman levererade till den genomsnittligt ganska unga publikskaran. Detta var tydligen inte bara en metafor - råttorna i källaren var också en faktisk konsekvens av att McDonalds hade öppnat en restaurang precis intill Tromas kontor i New York...

(Master Class: Lloyd Kaufman - Make Your Own Damn Movie! 4)

Rapport från filmfestivalen

Häromdan var jag och såg "Pure Hearts" på Hagabion. Ja, vart skall man annars gå när man är förkyld om inte på bio... ;P

Att den trots sina (lite längre fram i filmen) blodiga scener är sådär mysigt feelgood som "Blinkande lyktor" går väl att leva med, filmen handlar trots allt om att inte enbart leta efter återkommande mönster i fiktion och verklighet utan bryta mot destruktiva verklighetstolkningar.
Jag blev faktiskt lite impad över hur snyggt de hade skapat de olika kontrasterande sekvenserna (svartvitt/färg), musiksättningen och bildkompositionerna...
(Pure Hearts 3+)

----

Sen var jag ju på invigningsfesten på Trädgår'n förra helgen, jäklar vilket najs plejs! Ångrar fett att jag drog iväg till Valand. Såg både gamla kurspolare och ett och annat halvbekant ansikte från TV, hade några sköna ragg på gång, och ja... Fan, synd att man inte stannade några timmar till helt enkelt!
(Invigningsfest 4+)