Passion of the Filmmaker

Yepp, nu har jag kollat in Passion of the Christ. Fy fan vad blodigt... Den slår inte Irréversible i skildringen av våld och övergrepp, men den är minst lika spekulativ. Jag börjar fundera på vad som driver nån till att i bild visa vad olika piskor kan göra med en människokropp och hur de skapat de visuella effekterna. Återigen samma frälsartema, idoldyrkan och så som i typ Braveheart och många andra "bio pics". Det är annars inte nåt nytt som förts fram, snarare samma version som stöpt ur en form av tidigare kristna predikare. Det blir ett smårsmält och utdraget visuellt skådespel än en psykologiskt djuplodande studie - även om man klämt in flashbacks för att på nåt sätt skaka liv och skapa djup i skyltdockorna till skådespelare. Skulle vilja se en mer jordnära version som berättade utifrån ett alternativt perspektiv, från Djävulens eller tempelprästernas eller kanske mer ur romarnas synvinkel (kanske som en studie av romarrikets lokala politik i det som nu är Israel/Palestina?).

Innan dess, på eftermiddan, hade jag sett om Fellini's 8 1/2 igen -mest för att skingra tankarna från tentor och annat. Snacka om godis för hjärnan! Jag funderar på om berättelsen är ett sätt att beskriva det som kallas "development hell" som en slags skärseld - där forna kärlekar och synder dras upp och ska bearbetas och skärskådas. Återigen, religösa teman (kanske) - men en långt mycket intressantare berättelse än PotC. En av "djävlarna" här är en mullig rumbadanserska som från barndomsminnen återuppstår i filmskaparens drömvärld eller skärseld, tillsammans med många andra släktingar och bekantskaper. Tål att ses om ett antal gånger, synd bara att textningen på min dvd är lite svårläst emellanåt...

Updatering från de senaste veckorna...

Får se om jag kan pricka in det jag sett senast nu:

• Goodbye South, Goodbye
• Zathura - Ett rymdäventyr
  
• Experimentet
• Der Untergang
• Fire
  
• En ängel vid mitt bord
• Frostbiten

För att börja nedifrån på listan - Frostbiten är en ganska lekfull genrefilm, ganska hög produktionskvalitet men den kändes lite framstressad på nåt vis (och när jag hört de som gjort den så kan jag förstå varför det blev så) . Lekfull men kanske lite för oseriös i sin framtoning för sitt eget bästa - uttrycket "kill your darlings" poppar upp i mina tankar.

En ängel vid mitt bord är en seriös "biopic" signerad Jane Campion, hon som stod för den framgångsrika nyzeeländska filmen Pianot. En ängel... är centrerad kring en författares liv som trasats sönder av både familjetragedier och många plågsamma år på mentalsjukhus. Det är en film om en kreativ människas tillvaro i en stor och komplicerad värld, en värld som kanske inte alltid är så förstående men som ger goda uppslag till vad man kan skriva om. Mycket vackert foto och intressanta iscensättningar.

Fire är ett kanadensiskt/indiskt drama om två kvinnor som upptäcker kärleken mitt i ett patriarkalt och förpliktelsetyngt Indien, en film som bannlysts i Indien pga de för omständigheterna explicita skildringarna (kyssar är exempelvis något som inte brukar dyka upp pga deras filmkod, påmnner lite om den gamla sex-moralismen i Hollywood). Det är en kvinnlig exilregissör som gjort något som är väl värt att fundera över, om än inte så länge som man kanske kunde hoppas på. Tyvärr har väl dess politiska eller kulturella inflytande inte den räckvidd som skulle behövas för att nå ända tillbaka till moderlandet, om än relevant som tematiskt syskon till den amerikanska cowboyvarianten som blivit framgångsrik i år (Brokeback Mountain).

Der Untergang och Experimentet har jag suttit och funderat nu på i omgångar, vad som kan tänkas sammanlänka och skilja filmerna åt då det är samma regissör till bägge. Filmerna fångar verkligen känslan av inneslutenhet och desperation - bägge leder till fatala konsekvenser för de inneslutna. Det är som om man kondenserat den moderna människans värsta mardrömmar genom att först belysa girigheten som driver dem till deras inneslutenhet och sedan konsekvenserna av deras principfasthet.

Zathura - Ett rymdäventyr. T.o.m. han som gjorde robotens röst i filmen kan regissera bättre - dvs Frank Oz, som bl.a. gjorde den fantasifulla Dark Crystal då digitala effekter ännu inte ersatt animatronics och annat "riktigt" hantverk... Ja, nä den hade inte mycket mer att komma med än att repetera alla gamla scifi-klichéer och moralkakor man kan tänka sig. Ska man se genrefilm kan man med gott samvete lika gärna ägna sig åt nån mer sällsynt sådan.

Goodbye, South, Goodbye är en i jämförelse med i princip alla ovanstående en luftig och öppen film. Man känner vinden blåsa i håret när de kör sina rasslande motorcyklar genom det taiwanesiska landskapet, tintfärgerna resonerar nånstans i ens bakhuvud och man får äntligen veta vad som händer i en film när händelser lämnas öppna - utan vidare resonemang eller pekpinnar. Ett par lokala småbusarbröder bestämmer sig för att delta i en grissäljarkupp. Den yngre försöker få reda på vart hans arv har tagit vägen. Den äldre brodern har en relation med en kvinna som vill att han ska göra nåt mer av sitt liv, själv vill han öppna restaurang i Shanghai. Filmen är en slags Pulp Fiction, som dock inte behöver sälja in ikonografiska element eller utsätta publiken för explicita scener för att engagera (kameran går aldrig in i närbild i G.,S.,G., utan förlitar sig på välkomponerade trackingshots i tablåutsnitt eller så).

Har även börjat spela Psychonauts, en bokstavligt talat hjärndykande historia där man med olika förvärvade parapsykologiska konster ska undersöka ett fall med försvunna hjärnor på ett Psychonaut-scoutläger. Spelet riktar sig i viss mån till en något yngre publik, men det har bitvis ett förvånansvärt emotionellt djup och en utvecklad humor. Exempelvis så redovisas olika karaktärers bakgrunder allteftersom man grävt fram gamla minnesbilder och befriat känslomässigt bagage (i form av diverse väskor, givetvis...). Stilen känns ibland igen från produktioner som Day of the tentacle och Grim Fandango, men har kanske fått sig en omarbetning som lånat från både Zelda - Ocarina of time och liknande upplägg (jag har inte spelat så galet mycket tv-spel de senaste åren, så det är svårt att plocka av några direkt aktuella trender). Ett spel som tagit en del tid från min annars lugna helg, hade tänkt hinna se lite annat men har inte hunnit med...