Göteborg Filmfesti-skvaller?

I ett försök att slå två flugor i en smäll, dels undkomma grannarnas eurodisco-dunkadunka (*suck*) och dels närvara på iallafall ett Filmfestival-arrangemang, så kollade jag på den (kanadensiska?) dokumentären Midnight Movies: From the margin to the mainstream som visades på Capitol igårkväll. Jag var inte säker på att nån jag kände skulle dyka upp, men en filmvetarkurs-polare och en filmprofessor var närvarande (utöver en åtminstone kvartfull salong).

Filmen var rätt så informativ emellanåt, och om inte annat så var det ett nöje att få höra exempelvis John Waters och David Lynch, liksom att få veta mer om Rocky Horror Picture Show som en av mina kurskompisar skrev en uppsats om. Det hade varit lysande ifall denna dokumentär kom med i en slags MidnightMovies-dvdbox (om möjligt, vilket det troligen inte är)...

Terje Vigen-visningen tänkte jag gå på imorgon, lät lite intressant. Han som ska ackompanjera filmen, Matti Bye, har bland annat komponerat ett soundtrack till Sjöströms Körkarlen som hade nypremiär på kulturhuvudstadsåret-98 (vilket var åtta år sen, jösses kors!).

För första gången har jag även deltagit i ett CineMix-seminarium under namnet "Fyrtiosex svenska filmpremiärer - men har vi sett någon filmkonst?". Detta var ett ur mitt, eller iallafall min uppsats, perspektiv väldigt intressant seminarium och det var nära att jag ställde mig upp för att argumentera utifrån min nästan färdiga uppsats (!). Det är synd att jag inte vet om jag kan använda mina anteckningar från detta tillfälle på något vis i uppsatsen...
Iallafall, huvudargumenten bland de fyra inbjudna var bland annat:

• Mer svensk film
  
• Modigare och djärvare produktioner(/finansiärer?) - främst inom "breda" genrer, som jag förstod det.
  
• Andra produktionskonstellationer
  
• Reformer av diverse institutioner - först och främst Filminstitutet och filmkonsulentsystemet (vilket är helt i linje med min uppsats argumentation, som jag ser det).
• Inriktning på nya former av rörliga bilder (uppluckra film och filmkonst-definitionerna)
  

"Needless to say" så fick SFI en hel del diskreta kängor från bl.a. filmkritikern Hynek Pallas och regissören Ruben Östlund, och ("givetvis") en del försvar från Susanne Osten. För egen del tyckte jag det var en intressant upplevelse att få se en reslig Åse Kleveland försvara Filminstitutet på samma pragmatiska vis som en Göran Persson i KU skulle gjort gentemot ett par bekvämt bakåtlutade eller nervöst "pottkants"-sittande panelmedlemmar, genom att tala om debatten snarare än om ämnet...

En hel del intressanta röster från publiken gjorde sig hörda, bland annat med förslag om novellfilmssatsningar och satsningar på förändringar inom strukturerna inom filmindustrin (ex: kön, kultur och kommersialitet).

I korthet: Dogma och Fanny och Alexander

Den senaste veckan har jag börjat på en ny kurs, blivit bestulen på ett par joggingskor och kollat på Kevin Smith's Dogma.
Filmen handlade om ett par från himlen utkastade änglar (Matt Damon och Ben Affleck) som försöker trixa sig tillbaka, på bekostnat av i princip existensen så som den skildrades i filmen. De möter givetvis motstånd, däribland den sista nu levande avlägsna släktingen till Jesus (Linda Fiorentino) som kallats till pilgrimsresan till en kyrka i New Jersey av Metadron - "Guds Röst" (Alan Rickman). Rickman gör en hyfsad insats liksom Fiorentino. Figurerna Jay och Silent Bob tillför mest (ibland välbehövd) plump humor, medan trästolparna Affleck och Damon slaktar avgudadyrkare och tillför några långsökta tankeexperiment i blandningen utan att det riktigt spelar nån roll. Om man som jag är ganska less på luddigt spekulativa "what if"-betraktelser på det kristna temat (för Life of Brian gör jag ett undantag, den är inte så luddig) faller även de mer välgenomtänkta sekvenserna. Filmen är dock stundtals underhållande, på ett Söderpark-aktigt sätt.

Fanny och Alexander (korta versionen) såg jag också med ett par kompisar, men jag orkar inte hålla nån längre utläggning om det. Riktigt bra var den dock. Malmsjö var uppfriskande ond, och man vill gärna se resten av produktionen för att fatta vissa grejer och få se mer helt enkelt...

Gått, sett och spelat

Igår kväll såg jag äntligen Gå och se som jag dragit ut på under flera månader nu, eftersom det varit så svårt att motivera sig tilll att se nåt så tungt under jul och nyårshelgen - t.o.m. därefter. Den var riktigt riktigt maffig, på ett sätt som ingen amerikansk rulle jag sett har toppat (enstaka undantag finns kanske, men kan inte komma på nåt just nu). Det kändes som om man var där i princip, att det var i ens egna öron det ringde i när pojkens trumhinnor spräcktes under en nazi-tysk bombräd. Fem av fem blev det på "filmtipset.se" (länk t.h.?), en rekommendation till de som pallar av lite rysk andraväldskrigs-realism.

Primal spelade jag färdigt för ett par dagar sedan. En ganska enkel historia om en tjej och en kille som trasslat in sig i de krafter som styr världarna (däribland Mortalis, människornas värld). Killen kidnappas och tjejen hamnar på sjukhus där hon kontaktas av en liten stenfigur (liknande en av dem i Ringaren i Notre Dame). Den och hennes andeväsen drar iväg till de andra väldarna för att rädda universums krafter från obalans och kaos. I olika former kan hon ta sig fram genom vatten, sakta ner tid och rum och t.ex. hoppa högre och längre än en Carolina Klyft.

Jag återkommer när jag även sett klart Lost Highway och nån mer rulle.

"Idle hands are the Devils playthings?"

Efter en minst sagt emotionellt turbulent jul- och nyårshelg, och nu senast trettonhelg, så sliter jag fortfarande mitt hår (typ...) över uppsatsen som fortfarande är några sidor kort. Deadlinen har skjutits fram och tillbaka som en lufthockeypuck, det senaste budet är iallafall den sjätte februari och dit får jag göra min sista insats innan hösten (för får jag nåt mer bud efter det får jag fanimej spatt och spader...).

Å andra sidan har jag tagit mig tid att se iallafall några intressanta filmer, som exempelvis Bandè á part (stavning?) och Livets Hjul. Har nu också sett Millers Crossing, en riktigt mustig neo-noir av bröderna Coen. Började kolla på Lost Highway, men har inte hunnit mer än till den första kvarten. Även John Hughes Födelsedagen och nån mer (bl.a. Gå och se) ligger och väntar.
För övrigt var Chaplin-dokumentären som gick för några dagar sen intressant, men så otroligt dåligt producerad att jag inte orkade med mer än en halvtimme på sin höjd. Kortfilmerna bandade jag, för varken jag eller far min hade nåt minne av att ha sett Brandmannen eller vad den nu hette...

På den övriga nöjesfronten (som behovet varit stort av) har det blivit en hel del god mat och mycket spelande på ett sprillans nytt Playstation - Tony Hawk's American Wasteland och Primal, för att vara mer exakt. Är rejält sugen på att införskaffa Ico eller Shadow of the Colossus, men det får bli om nån månad när jag kanske hunnit varva nån av de förstnämnda (om jag dessförinnan inte ger efter för min systers önskan att jag bör införskaffa en extra handkontroll och något mer multiplayervänligt spel).