Attack mot polisstation 13 (John Carpenter 1976). Av hämndbegär attackeras en närapå nerlagd och knapphändigt utrustad polisstation av ett tungt beväpnat gatugäng. Ljuddämpade skottsalvor som smattrar mot väggar och inredning, pappersark som dansar en yster dans i kulregnet, ljuden av krossade fönster och hotfulla skuggor som kvickt rör sig i natten. Tirader av revolver- och gevärsalvor avlöser varann medan skuggor faller och försvinner lika fort som de kom. Carpenters syntmatta pulserar på samma obehagliga och föråldrade sätt som de giftigt röda för- och eftertexterna. De få ord som sägs trycks ibland fram med samma tydlighet som från barn som övar högläsning - andra ord vaggas mer otydligt fram, bl.a. faderns vittnesmål. De osäkra, fega och rädda faller först för bilan - tålmodighet och rättfärdighet räddar de andra.
Om film och grejer som inte platsar på en vanlig GTD-lista.
onsdag, juni 14, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar